Terrängdröm vid Stenshuvuds fyr

Om jag blev tvungen att välja en enda runda som var den enda jag fick springa resten av livet skulle det utan tvekan bli rundan som går via Knäbäckshusen till Stenshuvuds nationalpark, tar den steniga stigen på utsidan av berget vid Stenshuvuds fyr och sedan fortsätter via Karakås till Kivik. Rundan blir omkring 11 km lång, och den omfattar ungefär lika många olika underlag och omgivningar. Jag vet inte hur man ska kunna göra den rättvisa med ord och bild, men jag ska göra ett försök.

Från Vik till Knäbäckshusen går en grusväg med fruktodlingar på båda sidorna. Allra vackrast är det i maj när äppelträden blommar, eller under hösten då träden dignar av frukt.

Knäbäckshusen låg förr ett par mil längre norrut, där Ravlunda skjutfält ligger idag. Byn husen låg i hette Knäbäck och revs under 50-talet när försvaret beslutade att skjutfältet skulle utökas. Några av husen bevarades dock och byggdes upp på nytt vid Rörums strand, och kallas än idag Knäbäckshusen.

Från Knäbäckshusen springer jag genom fritidsbyn Rörums strand. Härifrån kommer man in i Stenshuvuds nationalpark söderifrån, och här börjar naturen bli riktigt rolig.

Det finns många stigar att välja på, både för den som hittar själv och för den som vill ha en utmärkt led att följa. Väljer man den utmärkta stigen från nationalparkens södra parkering till Naturum kan man antingen gå (i mitt fall blir det till att gå, det är för brant för att jag ska orka springa här) över Kortelshuvud, där det finns en helt fantastisk utsikt på toppen. Nu är det inget stort berg vi pratar om, Stenshuvuds högsta topp är ca 97 m över havet, så det går att ge sig uppför berget även om man inte är någon van bergsbestigare. Annars kan man ta andra vägen som går genom kohagarna nedanför berget. Även där är det jättevackert. Sandhed kan man nog kalla det, med enar utspridda här och där och ett underlag som ofta är torrt och knastrar under fötterna.

Oavsett vilken väg man valt når man Naturum vid nationalparkens stora parkering efter ungefär 5 km. Perfekt för att ta en drickapaus. Här finns dricksvatten och under säsong finns det även en kiosk där man kan pausa med glass eller kaffe. Oavsett årstid är det skönt att kunna ta en drickapaus här och slippa bära med sig vatten själv.

Från Naturum springer jag ned mot stranden på den skumpiga spången. Vet inte vad det är med spångar, men får jag syn på en måste jag springa på den. Just den här svajar och skumpar lite, då är det extra roligt. Nere vid stranden tar jag vänster och följer kusten norrut. Här är det en blandning av lättsprungen stig och partier med lite djupare sand.

Efter några hundra meter börjar det dock bli stenigt. Och då menar jag riktigt stenigt. Här går det inte fort, det gäller att titta noga var man sätter fötterna. Det går inte att titta på kilometertiderna på den här rundan och tro att det ska se bra ut i statistiken.

Det steniga partiet är inte särskilt långt, men det kräver sån fokus att det känns betydligt längre än vad det är. Men ändå är det inte jobbigt utan bara roligt.

Precis när man börjar längta efter att kunna öka farten och ta ut stegen igen dyker plötsligt Stenshuvuds fyr upp vid sidan av stigen. Och då går det förstås inte att fortsätta springa, då måste man ta sig ut till fyren och titta på utsikten. Någon gång har jag gått hit med hunden tidigt på morgonen och haft kaffemuggen med mig. Helt underbart! Eftersom vi är på östra sidan Skåne är det på denna sidan morgonsolen nyss har gått upp.

En bit efter fyren blir underlaget mer lättsprunget igen. Jag brukar ta vägen ner mot Hällevik/Karakås, där det finns en plantering av utländska träd med skyltar som talar om vad det är för träd och varifrån de kommer. Springer man har man kanske inte ro att stanna och läsa om träden, men har man gott om tid är det ganska trevligt att titta upp i de enorma trädkronorna och ta reda på varifrån träden kommer.

Efter Hällevik springer jag vidare mot Kivik. Den sista biten är det tyvärr asfalt, men anledningen att jag inte vänder och springer samma väg hem igen är att jag brukar springa till jobbet i Kivik, där man kan pricka in frukostfika och sedan skjuts hem. Perfekt avslutning på en perfekt runda.

Men ni då? Om ni hade behövt välja en enda runda att springa för resten av livet – vilken runda skulle ni välja?