Sådärja, då var årets första lopp avklarat.
Idag var det Run for life, ett litet välgörenhetslopp som samlar in pengar till skolbarn i Nepal. Loppet gick på milspåret i Skrylle utanför Dalby, en runda jag har fått höra mycket om från min gamla kollega Jonas som brukar springa där. Särskilt har jag fått höra om backarna på slutet av rundan.
Av nummerlapparna att döma var det ungefär 150 som sprang. Jag hade bjudit med Jonas och fick därmed lite guidning i området där det fanns hur många slingor som helst, lekplatser, Naturum, grillplatser och annat. Helt klart ett ställe som jag kommer att dra med familjen på utflykt till någon gång.
Såhär i efterhand, när jag ska försöka sammanfatta loppet, är det egentligen bara två saker jag minns. En jättefin sträcka efter ungefär 6 km där man sprang längs en hage på ena sidan och massa vitsippor och lummig skog på andra (även om det inte är riktigt grönt än, men man anade ju att skulle bli lummigt). Och sedan backarna.
Det började med en svinbrant backe efter 7 km, dvs när man redan var lite trött. Jag minns att jag tänkte nåt om Abborrbacken light, sen orkade jag inte tänka mer. Efter den backen blev det plant, men sedan kom snart en backe till, denna gång lång och seg. Och sen gick det plötsligt nedför. Det var lite knäckande, eftersom man liksom fattar att aha, går det nerför måste vi snart uppför igen. Och mycket riktigt, ny backe. Jag gick i alla backarna, så tempot som hade sett ganska bra ut de första 7 km bara rasade. Lite kul att se på tempokurvan efter en sån runda.
Stapplade i mål och satt sedan i solen och stretchade och tänkte att om bara en vecka är det dubbla distansen i lika tuffa backar, hur tusan ska det gå? Jaja. Det ger sig.
Alltså, backar, hur gör man? Jag är helkass både upp och ned, vilket är ganska tragiskt med tanke på att jag älskar att springa trail (som ju alltid är kuperat) och bergslopp (som per definition är mer än kuperade).
Bra kämpat i alla fall!
Tack! Nedför älskar jag, det bara rullar på 🙂 Men uppför är helt hopplöst. Mina ben ger upp direkt. Eller om det är huvudet?
Säger som dig; nedför har jag inga problem med. Läser om folk som tycker det sliter på framsida lår m.m. men gärna ett traillopp med BARA nedförsbacke. Hade vi vunnit tror du? 😉
Bra kämpat!!
Kram M
Tack!
Ja, tänk att ta liften uppför ett berg och sen bara rulla nedför 🙂 Det hade ju varit det ultimata loppet!
Dessa backar. Gillar också att springa nedför, men uppför not so much. Typiskt att man måste uppför för att få ta sig nerför. Eh.
Bra kämpat, och kul med lopp!
Tack! Ja det är verkligen typiskt 😉
Du hade i alla fall tur med vädret. 😉 men faktiskt- det finns killer-backar där och de får man gnälla över. Bra jobbat med att komma över krönet!!
Tack! Ja det kändes som rena sommardagen när man satt och stretchade i solen efteråt 🙂