Kulturtramp, golfminnen och skrämsel

I helgen lastade jag cykeln på bilen och tvingade maken att köra till Degeberga och släppa av mig och cykeln så att vi skulle kunna samla de första kontrollerna i cykelorienteringen Kulturtrampet.

Kulturtrampet är Andrarums IF’s bidrag till Naturpasset. En cykelorientering som sträcker sig från Vitaby i söder till Vittskövle i norr, där man förutom själva cyklingen och orienteringen får en massa historisk info om platserna där kontrollerna är placerade. Sjukt bra grej tycker jag. Även sjukt bra att vissa av kontrollerna är strategiskt placerade vid bra fikaställen.

Jag cyklade 33 km och fick ihop sex kontroller. Det roligaste med den här grejen var helt klart att jag cyklade på vägar som jag ALDRIG hade vågat cykla på i vanliga fall. T ex små grusvägar som går förbi en gård in i skogen, men som från vägen ser ut att bara leda fram till gården och därför hade jag aldrig chansat och gett mig in på dem om jag inte sett på kartan att vägen faktiskt fortsätter efter gården mot en kontroll i skogen.

De kontroller jag tog var väldigt lätta att hitta. De stod t ex mitt i en vägkorsning eller vid skylten till ett café. Orientering light, kan man säga. Men ett par stycken var betydligt svårare och de fick jag till och med ge upp.

Två kontroller låg långt inne i skogen, bakom Degebergas golfbana. Det blev ett kärt återseende. I tidernas begynnelse, då hela min familj spelade golf, spelade vi några gånger i Degeberga och då fastnade jag för ett hål som gjorde en konstig högersväng rakt in i skogen. Även om jag inte har spelat golf sedan jag var typ 20 (och faktiskt spenderade min 20-årsdag på just den golfbanan ihop med familjen) så kan jag minnas att det var rätt kul att spela just det där sväng-in-i-skogen-hålet. Och två av kontrollerna visade sig ligga i skogen precis bakom just det hålet, så jag cyklade längs med det på en grusväg alldeles intill banan, och gjorde samma högersväng som banan. Det var riktigt mysigt.

Fast jag hittade aldrig de där två kontrollerna. Efter att grusvägen svängt in i skogen och lämnat golfbanan bakom sig, dök det upp avtagsvägar hit och dit och stigar som inte syntes på kartan, och ingenstans såg jag den snitsel som det stod att man skulle följa in i skogen. Jag trampade först en bit på en väg, men den gick ut mot ett fält under en kraftledning som jag kunde se på kartan, och det visade sig vara på fel håll. Då vände jag och tog en annan väg, men då hamnade jag på en skjutbana mitt ute i skogen. Nu är det inga stora avstånd det här handlar om, men när jag irrade runt där alldeles själv fick jag plötsligt lite Jägarna-vibbar och började tänka att om något händer här finns det ingen som vet var jag är, jag har ingen täckning på mobilen och ingen kommer någonsin att hitta mig. Haha vadå överreaktion?

Så till slut struntade jag i de där två kontrollerna och rullade vidare. Inne i Degeberga struntade jag dessutom i en kontroll för det visade sig vara Degeberga marknad just den dagen och kontrollen låg precis i trafikkaoset vid marknadens parkering. För att slippa ifrån bilköer och allmän röra styrde jag in i ett villaområde och hoppades komma ut nånstans söder om Degeberga, för att kunna cykla vidare mot Maglehem där jag sedan skulle bli hämtad. Och det gick kanon, för en bit efter villaområdet började en cykelväg som gick söderut, via Olseröd-Maglehem mot Brösarp. Jättefin natur, genom ett naturreservat som hette Dunderbäcken. Det såg ut som om cykelvägen gick på en gammal banvall, och den känslan förstärktes av gamla tegelhus som såg ut som gamla stationsbyggnader med byarnas namn på. Jag har ingen kamera för tillfället så tyvärr kan jag inte leverera några bilder från rundan, men hoppas det framgår att det bitvis var väldigt fint.

I närheten av Maglehem kom familjen och hämtade mig, och då var jag rätt trött i benen efter två timmar på sadeln på ganska varierande underlag, och nöjd med att få skjuts hem. Nästa gång ska jag sätta av ännu längre tid och definitivt ta ett fikastopp på vägen. Typ här.