Mina mest minnesvärda lopp

Tänkte jag skulle göra en liten återblick på de mest minnesvärda loppen jag har sprungit. De flesta finns inte i bloggform eftersom jag började min löparkarriär (2007) långt innan min bloggkarriär (2014).

Tjejknäcken 2007

Det var här det började. Tjejknäcken var liksom starten på mitt liv som löpare. Det var loppet som jag blev övertalad av en kompis att hänga med på, på den tiden då jag verkligen hatade att springa och den enda motionsform jag sysslade med var Friskisjympa. Absolut inte löpning och helst inga konditionsidrotter alls. Hahaha raka motsvarigheten till nu 🙂 Efter att ha slitit som ett djur i tre månader lyckades jag springa hela loppet på 5,8 km på 33.49. Och jag var så jävla stolt! Gick runt och log som ett fån i flera dagar och var alldeles hög. Sen gick det ju inte att sluta …

Växjöloppet 2009

Min första halvmara. Hade haft problem med löparknä från och till de första åren jag sprang, och efter 17 km började det göra rejält ont men jag fortsatte ändå, ville inte hoppa av när jag kommit så långt. Första gången jag upplevde fenomenet skavsår som bränner som eld i duschen efteråt. Konstigt nog gillar jag den känslan, just eftersom jag förknippar den med segerkänslan efter att ha klarat av min första halvmara.

Broloppet 2010

Grym halvmara med start i Köpenhamn, genom biltunneln där det ekade av tusentals fötter, sedan upp på Öresundsbron med vidunderlig utsikt över vattnet och in mot land, och sedan avslut vid Ribersborg i Malmö. Här myntade jag mitt mantra “Åh fy fan åh fy fan åh fy fan” som alltid dyker upp när det är jobbigt 🙂

Hade för övrigt vinden i ryggen hela vägen, och det blåste rejält uppe på bron. Tackar vinden för hjälpen för där satte jag mitt PB på halvmaran: 1.55.58.

Vansbrosimningen 2012

Förmodligen det mest korkade upplägget någonsin. Jag och en kollega körde 70 mil med start klockan 3 på natten, simmade Vansbrosimningens 3 km, och körde sen omgående hela vägen hem igen. Det regnade så mycket att allt var genomblött. Efter duschen (utomhus) fick vi dra på oss genomblöta kläder, och när vi kom hem efter 70 mils körning hade mina underkläder fortfarande inte riktigt torkat …

Men bortsett från idiotkörningen och regnet var det så himla roligt! Jag skulle gärna göra om det. Det var en så häftig känsla att simma i så stora, breda vattendrag, känna kraften i strömmen när det plötsligt blev motströms efter 2 km. Riktigt roligt! Kom i mål på 1.01.37 och hade inte koll på tiden förrän på vägen hem när mamma mailade och meddelade tiden och undrade om jag inte skulle sadla om och bli triathlet 🙂

Tjejmarathon 2016

Mitt första ultra. Det var givetvis sjukt stort, dels att vara med i ett sådant sammanhang där alla sprang för en så god sak som insamlingen till Panzisjukhuset i Kongo, och dels att upptäcka att kroppen faktiskt klarade av att springa så långt. Helt magiskt!